Argentinsk Tango Historia

Argentinsk tango historia börjar i slutet av 1800-talet i hamnkvarteren i Buenos Aires och Montevideo vid Río de la Plata. Det var en pardans född ur mötet mellan kulturer — europeiska immigranter från Italien och Spanien, och den afroargentinska befolkningens musik och rörelsespråk. Från gatans dans i armod till UNESCO:s kulturarvslista är detta en av världens mest fascinerande kulturhistorier. Idag dansar man denna improviserande pardans i över hundra länder världen över.

Argentinsk tango historia — rötterna

Var uppstod argentinsk tango?

Tangons historia är ingen ren uppfinning — den är en syntes av flera kulturer och musikformer vid Río de la Plata. Tre musikformer lade grunden: milongan, en snabb argentinsk spelmansmusik; habanera, en kubansk-spansk dans med synkoperad rytm; och candombe, afroargentinsk trummusik med stark kroppslighet. Till dessa kom europeiska pardanstraditioner som polka och mazurka, inbyggda i de argentinska immigranternas kulturbagage.

Ordet tango har sannolikt afrikanskt ursprung och användes redan på 1800-talet för att beskriva platser där afroargentinare samlades för att dansa. Det är en påminnelse om att denna dans inte är en europeisk uppfinning — den är djupt rotad i den sydamerikanska kontinentens mångkulturella historia.

Vad är skillnaden mellan tango och argentinsk tango?

Tango finns i flera former — finsk tango, internationell tango och argentinsk tango. Den argentinska varianten är ursprungsformen och den enda som är helt improviserad. Det finns ingen fast koreografi — dansen skapas i stunden mellan två personer. Det är det som gör argentinsk tango unik bland världens pardanser.

Argentinsk tango historia — 1880–1900: Gatans dans

När började man dansa tango?

De första tangorna dansades i armod — i bakgårdar, på krogarna i La Boca och i Palermo i Buenos Aires, bland hamnarbetare, gauchos och argentinska immigranter utan arbete. Dansen var intim, improviserad och ansågs av borgerskapet som vulgär och farlig. Den dansades nästan uteslutande av män till en början, som övade på varandra innan de vågade bjuda upp kvinnor.

Musiken spelades av små ensembler — ofta bara gitarr, flöjt och violin. Bandoneonnet, som senare skulle bli tangokulturens kärninstrument och ge dansen dess karakteristiska ljud, hade ännu inte hittat sin plats i musiken.

Argentinsk tango historia — 1900–1920: Paris och återkomsten

Hur kom tangon till Europa?

En avgörande vändpunkt i dansens utveckling kom när tangon reste till Europa via sjömän och turister och slog igenom i Paris runt 1910. Det som ansetts oanständigt i Buenos Aires blev plötsligt fashionabelt i Europa. Paradoxalt nog gav Europas entusiasm tangon legitimitet tillbaka i Argentina. Kompositörer som Ángel Villoldo och Enrique Saborido etablerade tangon som konstform och skapade de första klassiska tango argentino-kompositionerna.

Carlos Gardel, sångaren som mer än någon annan kom att förknippas med den argentinska tangon, påbörjade sin karriär under denna period. Hans röst och utstrålning gjorde tangon känd i hela världen och hans namn är fortfarande synonymt med dansen.

Bandoneonnet etablerades nu som kärninstrumentet i orquesta típica och ersatte gradvis flöjten. Dess mörka, vemodiga klang gav tangon det ljud vi känner igen idag.

Argentinsk tango historia — 1920–1935: Mognad och inspelningar

Tangon professionaliserades under denna period. Orkestrar bildades, noter skrevs ned och skivinspelningar gjordes för första gången i stor skala. Dansen spred sig till alla samhällsskikt i Argentina. Texterna — på lunfardo, Buenos Aires slang — handlade om kärlek, förlust, svek och längtan efter bättre tider. De stora skivbolagen spred musiken via radio över hela landet.

Det var nu som tango argentino formade sin identitet som en dans för alla — inte bara för de fattiga i förorterna, inte bara för de rika i salongerna, utan för hela det argentinska samhället. Den sociala dansen fick sin form och sina koder under denna period.

Argentinsk tango historia — 1935–1955: La Época de Oro

Varför kallas 1935–1955 den gyllene eran?

Den Gyllene Eran — La Época de Oro — är höjdpunkten i dansens historia. Tangon dominerade det argentinska kulturlivet helt och hållet. De stora orkestrarna med sin orquesta típica spelade på danspalatsen — los salones — varje kväll i veckan. Juan D’Arienzo, Carlos Di Sarli, Aníbal Troilo och Osvaldo Pugliese drog publik i tusental. Milongorna var fyllda med dansare i alla åldrar och från alla samhällsskikt — tangon var folklig i ordets rätta bemärkelse.

Det kallas den gyllene eran för att musiken, dansen och kulturen nådde sin absoluta höjdpunkt simultant. Aldrig tidigare och aldrig senare har argentinsk tango haft en sådan central plats i ett helt lands kulturliv. Det var också under denna period som tangons stora sångtradition blomstrade fullt ut med sångare som Alberto Podestá och Raúl Berón.

Argentinsk tango historia — 1955–1983: Förtryck och tystnad

En av de mörkaste perioderna i tangokulturens historia inleddes med militärkuppen 1955. Folksamlingar förbjöds, milongorna stängdes och de stora orkestrarna upplöstes. Den sociala dansen ansågs subversiv — dess rötter i arbetarklassen och dess intimitet på dansgolvet passade inte regimen. Tangon levde kvar i det tysta, i hemmen och i exilens Buenos Aires-kretsar utomlands.

Många av de stora musikerna emigrerade. Den generation dansare som vuxit upp med tangon som självklar del av livet åldrades — och riskerade att ta kunskapen med sig i graven. Astor Piazzolla fortsatte sitt arbete i Europa och höll dansen levande på en ny scen med sitt revolutionerande nuevo tango.

Argentinsk tango historia — 1983–idag: Global renässans

Den moderna eran börjar med demokratins återkomst 1983. Samma år öppnade showproduktionen Tango Argentino i Paris — med autentiska argentinska dansare — och turnerade världen över med enorm framgång. En ny generation dansare i Buenos Aires återupptäckte den sociala tangon och milongorna öppnade igen. Utlänningar strömmade till Argentina för att lära sig argentinsk tango historia och ta med sig dansen hem.

Idag dansar man tango i Stockholm, Tokyo, Berlin, Seoul och hundratals andra städer. Festivaler, marathons och intensivkurser arrangeras året runt världen över. År 2009 utnämnde UNESCO den argentinska och uruguayanska tangon till immateriellt kulturarv — ett erkännande av dansens unika kulturella betydelse för hela mänskligheten.

Vill du lära dig mer om musiken som driver tangon? Läs vår guide till argentinsk tango musik och orkestrar.

Källa: UNESCO — Intangible Cultural Heritage