Tangomusik

Tangons musik är ett eget universum. Den delas in i tre dansbara former: tango, milonga och vals. Varje form har sin egen rytm och känsla, och en erfaren dansare hör skillnaden omedelbart.

Bandoneon

Kärninstrumentet i tangon är bandoneon — ett sorts dragspel med en mörk, vemodig klang som inte liknar något annat instrument. Det kom till Argentina med tyska immigranter på 1800-talet, ursprungligen avsett för kyrklig musik. I Buenos Aires hamnkvarter hittade det sin riktiga hemvist. Utan en bandoneon är det inte tango.

En typisk tangoorkester — orquesta típica — består av bandoneon, fioler, piano och kontrabas. Ibland tillkommer sång.

De tre formerna

Tango är grundformen. Rytmen är i 2/4 eller 4/4, med tyngdpunkt på de starka slagen. Tempot varierar från lugnt och melodiskt till drivande och rytmiskt.

Milonga är snabbare och mer synkoperad. Rytmen är markerad och distinkt — ett bestämt mönster som återkommer i nästan varje takt. Dansen till milonga är kompaktare och mer lekfull än till vanlig tango.

Vals är tango i valstakt — tre slag per takt istället för fyra. Rörelserna blir mer flytande och svängiga. Många dansare upplever vals som den lättaste och mest glädjefyllda av de tre formerna.

La Época de Oro — Den Gyllene Eran

Perioden 1935–1955 är tangons musikaliska höjdpunkt. De stora orkestrarna dominerade Buenos Aires nöjesliv och skapade den musik som fortfarande spelas på milongor världen över.

Varje orkester hade sin egen tydliga karaktär:

Juan D’Arienzo kallades El Rey del Compás — rytmens kung. Hans musik är drivande, markerad och dansvänlig. Perfekt för nybörjare att hitta takten i.

Carlos Di Sarli var hans motsats — mjuk, melodisk och elegant. Hans musik flödar och ger dansarna utrymme att andas.

Aníbal Troilo, kallad Pichuco, kombinerade rytm och melodi med en djup musikalisk känsla. Många anser honom vara den komplettaste av alla tangokomponister.

Osvaldo Pugliese är den mest dramatiske. Hans musik bygger upp spänning och släpper den — med plötsliga pauser och kraftfulla crescendon som kräver att dansarna lyssnar noga.

Rodolfo Biagi hade ett distinkt, hackat pianospel som gav hans orkester ett omedelbart igenkännbart sound.

Miguel Caló var känd för sina mjuka arrangemang och sina sångare, bland annat Raúl Berón och Alberto Podestá.

Astor Piazzolla och Nuevo Tango

Astor Piazzolla (1921–1992) är den mest kände tangokomponisten internationellt. Han utbildade sig i klassisk musik och jazz och skapade det som kallas nuevo tango — en konsertform av tango med komplex harmonik och dissonans.

Piazzollas musik är vacker och inflytelserik men omstridd i tangokretsar. Traditionalisterna anser att den inte är dansvänlig och inte hör hemma på milongan. Hans musik spelas mest på konserter och används av balettkompanier världen över.

Tanda och cortina

På en milonga spelas musiken i tandas — set om tre eller fyra låtar av samma orkester och i samma stil. Dansarna stannar med sin partner under hela tandat.

Mellan tandas spelas en cortina — en kort musikpaus, ofta ett icke-dansbart stycke — som signalerar att det är dags att byta partner och återvända till sin plats.

DJ:ns konst ligger i att sätta ihop kvällens tandas på ett sätt som skapar rätt energi och flöde — från lugnt till drivande och tillbaka igen.

Tangomusiken

Tre rytmer, ett universum